74-åring från Schweinfurt: Utesluten från Tysklandsbiljetten utan smartphone!

74-åring från Schweinfurt: Utesluten från Tysklandsbiljetten utan smartphone!

De senaste dagarna har situationen för en 74-årig dam från Schweinfurt väckt uppståndelse. Monika Schwarz-Lambert tillhör generationen som så gott det går i den digitala världen – hon använder en surfplatta för att läsa dagstidningen och surfa på internet. Men att äga en smartphone verkar onödigt för henne. En omständighet som nu har blivit ett problem för dem. Sedan september har hon inte längre kunnat använda kollektivtrafiken mobilt eftersom de kommunala företagen inte längre kan ladda hennes D-Ticket-chipkort. Ett steg som hindrar henne från att använda Tysklandsbiljetten och därmed resa med buss och tåg, rapporterar Huvudinlägg.

Monika är tekniskt kunnig, men att inte ha en smartphone visar att hon inte kan dra nytta av allt i den digitala världen. Detta dilemma väcker frågan om hur äldre kan få stöd i sin mobilitetsintensiva vardag. Enligt många experter bör den lokala kollektivtrafiken utformas så att den är fri från hinder för att ta emot den äldre generationen. Förutom enkel tillgänglighet är lämpliga transportmedel och lättförståelig information viktigt.

Hinder i lokal kollektivtrafik

Som framgår av ytterligare överväganden i ämnet måste kollektivtrafiken vara övertygande för äldre, inte bara när det gäller tillgänglighet, utan också när det gäller tillgänglighet. Aspekter som korta gångavstånd, en pålitlig rytm och pålitlig information bör stå högst på agendan. Detta är det enda sättet som de äldre generationerna kan fortsätta att aktivt delta i det sociala livet, som anges av Ioki Plattform har upptäckts.

Teoretiskt finns det också billigare alternativ för seniorer som Monika, till exempel en biljett på 58 euro som är specifikt tillgänglig för pensionärer. Det kan vara ett sätt att främja deras rörlighet, men det här erbjudandet bör också vara tillgängligt utan digitala hinder, som i Praktiska tips förklaras.

Mångsidig lokal kollektivtrafik skulle också kunna bli mer attraktiv genom mindre förändringar. Fler sittplatser med armstöd, bättre belysning på kvällarna eller ökad rörlighetsrådgivning skulle kunna hjälpa äldre publik att känna sig trygga och stötta, och on-demand transporter erbjuder också potential för att öka rörligheten.

Det återstår att se hur de kommunala företagen kommer att svara på Monikas och andra drabbade seniorers oro och behov. Det är tydligt att en omtanke i transportplaneringen är nödvändig för att inte lämna en generation bakom sig. Attityd och begriplighet är avgörande för att även de som inte är bekanta med all ny teknik ska kunna använda kollektivtrafiken. Monikas fall visar oss tydligt att det fortfarande finns mycket att göra för att uppnå verkliga sociala framsteg.