Domstolen upphäver inreseförbud för kriminella polacker tack vare ett litet barn

Domstolen upphäver inreseförbud för kriminella polacker tack vare ett litet barn

Ett aktuellt fall från Lohr visar hur komplicerad den rättsliga ramen för EU-medborgares inresa och vistelse i Tyskland är. Förvaltningsdomstolen i Würzburg har slagit fast att en 35-årig man från Gleiwitz, Polen, inte kan nekas uppehållstillstånd i Tyskland trots sitt kriminella förflutna. Fallet med mannen, som var närvarande vid rättegången med sin fru och 13 månader gamla son, väcker intressanta frågor om den fria rörligheten, som är av central betydelse för EU-medborgarna. Som Huvudinlägg rapporterade att immigrationsmyndigheten i Aschaffenburg har återkallat polackens uppehållstillstånd och rätten att resa in i landet i två år.

Kritiker hävdar att sådana stränga åtgärder bör ha företräde i fall som rör individer med allvarlig kriminell bakgrund. Men hindren för ett sådant utanförskap är höga. Slutligen spelar rätten till fri rörlighet, som har gällt alla EU-medborgare sedan införandet av EU-direktivet 2004/38/EG, en viktig roll. Högt eur-lex.europa.eu EU-medborgare som har ett giltigt identitetskort eller pass har rätt att resa och vistas i andra medlemsstater utan visum.

Barnet är i fokus för beslutet

En mycket speciell detalj i det här fallet är beteendet hos den lille sonen, som upprepade gånger skrek "Tetete" under rättegången, vilket fadern tolkade som "Tata". Tydligen hade barnets närvaro och oskuld inverkan på domstolens dom. Domstolen slog fast att familjeband och i synnerhet barnets behov är väsentliga. Detta är i linje med argumentet att följande familjemedlemmar också är berättigade under BAMF är redan definierade i EU-lagstiftningen och åtnjuter därför rätt till fri rörlighet.

Enligt EU-lagstiftningen är det möjligt för medborgare från EU:s medlemsländer, EES eller Schweiz att resa in och bosätta sig i Tyskland utan visum så länge de uppfyller de nödvändiga villkoren. Detta inkluderar till exempel bevis på tillräckliga ekonomiska resurser eller sjukförsäkring för längre vistelser. Domaren påpekade att integrationen i det tyska samhället också kan garanteras av mannens familj.

Utmaningar från rörelsefriheten

Förvaltningsrättens beslut visar tydligt vilka utmaningar som följer av den fria rörligheten inom EU. Det är en balansgång mellan rättigheterna för EU-medborgare som vill bo i Tyskland enligt artikel 1 i EU:s fri rörlighetslag och de lagliga alternativen för att vägra uppehållstillstånd av hänsyn till allmän säkerhet och ordning.

I en tid då ämnet migration och bosättning diskuteras politiskt är det viktigt att de rättsliga grunderna som direktiv 2004/38/EG, som reglerar uppehållsrätten och den fria rörligheten, också förstås i det nationella sammanhanget. Detta gör det också tydligt i vilka fall uppehållsrätten kan spärras utan att strida mot EU:s principer.